att jag inte har uppdaterat denna sida på över en månad. Fy skäms!Nåja, ett bevis på att jag har ett liv, i alla fall tillfälligt?

Semestern är avverkad och jag har hunnit med 2 stress fyllda första dagar på jobbet. Vilket är skoj, men oh så mycket, och mer ska det väl bli! Jag klagar inte, jag har i alla fall ett jobb. Semestern har varit fantastiskt och höjdpunkten var min alldelens egna, ensamma ,resa till vad som kändes som Sveriges ände – Björkliden. Vilken fantastisk natur Sverige har – just a trainride away. Det låter som om det är nära. Men nee – jag svettades på platser jag aldrig trodde att jag skulle på dessa 10 timmar innan jag nådde paradiset. Paradiset bjöd på sitt allra finaste väder och jag strålade ikapp med solen. Och turen upp till Låkta var den mest fantastiska fjälltur jag någonsin haft (jag har ju faktiskt bott i Sogn & Fjordane, men ändå – det här klådde det mesta!) – nästan utan tvekan. Kanske för att jag var ensam, kanske för att naturen var somewhat mer öppen. Anyway. 9 km senare, 5 timmar använda, en rygg som bar 12 kg, och ett enda stort leende senare ankom jag Låkta. Sjukt lycklig och sjukt utmattad. Ord kan inte beskriva, inte bilder heller. Mer ensamma resor åt folket. Mycket roligt kan man ha! Jag jagade söta lämmlar, hade stirr-tävling med Rudolf och skådade utsikten var 100:a meter. Allt slit, allt svett var det värt. Det var en harmonisk (så harmonisk jag eventuellt kan bli) som återvände till Umeå för dryga en vecka sedan. Hurra för mig!

Veckan efter det handlade mest om syster mys och bara vara. Hade en liten tanke om att besöka reggea festivalen i Uppsala – men droppade den tanken – uppfyldd av nästa tanke, att «ta» nåt annat fjäll. Typ Saxnäs. Men då Kung Bore (väder guden) visade spöregn och ca 12 grader insåg jag min brist – så biten är jag inte, inte riktigt än. Men jag kan bli! Så länge jag inte väntar för länge och låter minnet blekna av min fantastiska tur. Kanske redan nästa helg, jag hör rykten om att väder-guden åter igen är på bättre humör och kanske bestämmer att kasta de sista sommar strålarna över Norrlands vidder. There is hope.  Helgen avslutades med härlig middag och skratt i goda vänners lag. En mumsig avslutning på en bra «första» semester. Hela 2 veckor – vad tusan ska jag göra om jag tar ut 5 veckor nästa sommar? So many plans, så många drömmar att bocka av. Det kryper i min kropp…. Jag slappnar verkligen aldrig av. Jag har inte bestämt mig om det är en bra egenskap eller om det är ett dumt hjul som borde saktas ner… Jag lär väl märka det ju mer rynkor jag får. Skit i det, rynkor av livet och utmaningar, problem, lycka och galenskap. What else is there?

Det är roligt att vara tillbaka på jobbet även om det bjuder på sina utmaningar, minst sagt. Gamla gubbar som jobbat inom branschen länge som sitter och skrockar vid vårt lunch bord. Dom har förmodligen aldrig lämnat Burträsk. Typ. För det är väl där de flesta kommer ifrån? Känns så på dialekten…Haha! Jag kan få mig många (inombords) skrattattacker under en lunch. Inte att jag gör narr av dem (ok – lite grann), men mest av förundran, det är en helt annan ras, med ett helt annat tänk och jag känner igen den. Den fanns överallt i Flåm bland män över 40. Sorgligt? Kanske! Roligt? Ja! Låt dom vara den dom är, det är roligt med så många undreliga själar samlade vid ett och samma lunchbord. Vi kan gott lära av varandra, sa hon med en begynnande bokstavs kombination. Typ. Och en till sak – dom luktar också Burträsk. Så ni vet.

Lägenhets jakten är i full gång och jag har vänligt bett min kompis Andre om att han ska flytta på sig så jag kan ta hans lilla 1:a. Fatta hur mycket pengar jag då hade sparat! Jag sover i städskrubben och har själva rummet som v-rum. Jag är inte den som är den… Nåja, jag ska inte förhasta mig. Viktigt viktigt, note to self – tååålamod. Något jag aldrig ägt och osäker om jag någonsin kommer göra. Den som känner mig får se om jag nånsin lär mig. Men min vän Hannas (appropå tålamod) ord klingar ofta i min skalle : Åk ut och res, så du kan få lite ro nån gång. Tack Hanna, det är en mening som är så sann, men så svår (ekonomiskt just nu) och genomföra…Den som väntar på nå gott….väntar aldrig för länge. Kan hon i Eat Love Pray vid 35 års åldern bör väl jag knappast känna nån stress, eller hur var det där nu?

So long friends! Jag ska inte dröja en månad till nästa gång…

Love /M.

And i fall on my knees
Tell me how’s the way to be
Tell me how’s the way to go
Tell me all that i should know

And i fall on my knees
Tell me how’s the way to go
Tell me how’s the way to be
To evoke some empathy

Danger will follow me now
Everywhere i go
Angels will call on me
And take me to my home
Well this tired mind
Just wants to be lead home

And i fall on my knees
Tell me how’s the way to go
Tell me how’s the way to see
Show me all that i could be

And i fall on my knees
Tell me how’s the way to be yeah
Tell me how’s the way to go
Tell me why i feel so low

Angels will follow me now
Everywhere i go
Angels will call on me
And take me to my home
Well these tired eyes
Just want to remain closed

Texten,rösten, känslan. Ibland kan jag bli så rörd av sånger, den här är ett ypperligt exempel. Det är nånting med den. Jag vet inte om jag ser så mycket av mig själv i den, eller är det kanske just det man gör? På nåt vis…anyway.. Jag såg den mest fantastiska film på många år. Den hade en mening och den var verklighets baserad. Jag längtar efter att läsa boken, jag gjorde det säkert i fel ordning men i alla fall. Den fick mig och tänka och… känna mig rädd. Jag skriver så varmt om mina drömmar. När ska jag faktiskt bege mig ut på mitt livs äventyr? Jag är rädd, men svindlande rädd, rädd innan man gör nåt som jag tror fullt ut att jag klarar. Det är alltid den ekonomiska aspekten av saken, så ja, det hämmar mig. Men ni vet – den som väntar på nåt gott… väntar ju egentligen aldrig för länge. Kanske blir det bara bättre, eller blir det sämre av att försköna bilden av drömmen för länge? Jag vet inte. Men jag är villig att ta reda på det.

Det fanns många budskap i filmen som jag vill återge, men å andra sidan vill jag behålla dem för mig själv. Jag vill tolka dom för mig själv… Dom får sjunka in och få sin egena lilla tvist – anpassat för Mika. För det är väl bara egentligen en själv som kan säga vilket budskap som är rätt och fel? Och ett budskap ska få vägleda, aldrig tvinga dig till något som du tror att du måste leva upp till. Ett budskap ska, för mig, hela tiden vara «within reach» men kanske aldrig nås. Så man hela tiden har något att kämpa mot, ett budskap som inte är ett mål i sig själv, men själva resan (nästan) dit. För att alla mål kan inte uppnås, alla budskap behöver inte betyda en resa  mot något bättre. Ibland ska en dröm bara få vara en dröm. Ditt hjärta vet alltid vilket som ska förbli dröm och vilken som ska besannas. Sånt känner man. Det känner jag.

A heart for a heart

A dream for a dream

– Life-

/Amatör filosofen M.

som Carrie i Sex and the City så ofta säger. Man har kommit så långt, landat (något så när) och faktiskt slappnat av. Det är en härlig känsla, även om jag har en väg att gå… Och ikväll vart jag nästan poetisk där jag vandrade ute på slätten. Solen lös sina kvällsstrålar, vinden blåste i gräset som snart är redo att skördas, fåglarna kvittrade, Vilma strosade förstrött runt och letade sorkar,  och jag kände bara : lycka. Som en gammal man gick jag med händerna på ryggen och funderade på litet och stort. Mycket uträttat – mycket kvar att uträtta. Människor att besöka – människor att lära mig nytt av! En fredag kväll och jag bara slappar… Ikväll är allt bara fantastiskt!

Jobbet är mycket, men det var länge sen jag längtade att kliva up 06.30 för att kila iväg på jobbet innan 08.00. Oh härliga liv! Semestern håller på att planeras och för 2500,- riksdaler kan jag ta mig tur/retur Norge till kära Linda på Voss. Jag hoppas jag kan ta mig iväg. Har hundvakt, men väntar febrilt på skattepengar. Dom brukar ju komma i Juni… Morr!

Sundsvall var intensivt, 2 dagar upplärning och all körning tog på, men väl värt. Kunskap here I come!

Nu ska jag fortsätta min poetiska, ensamma, fredag kväll med en småöl. Trevlig helg!

M.

Jag börjar på ett inlägg, och inser snabbt att jag är för trött att skriva nått vettigt.

En annan gång mina fåtaliga – yet – trofasta läsare.

Norrporten är en fantastisk arbetsplats och jag älskar mitt nya jobb! Tänk att man ska ha sån tur 🙂

Puss på er!

M.

men det få då vara måtta på! Mannen framför jag och Therese på Waynes Coffee hade nog tömt sin parfym flaska över sig, alternativt duschat i den. Jag ville lugna min hungriga mage med lukten av mat men istället fick jag lukta ( helt utan att jag bad om det…) på en dålig version av Hugo Boss! Herregud, vad tänkte han med när han gick ut dörren? «Idag ska jag förmodligen förgifta en stackars allergiker med ångorna av dyr parfyman från ICA». Jag älskar parfym, missförstå mig rätt men det ska liksom lukta bara när man kommer nära, inte fylla en hel lokal. Sa kvinnan med sin älskade Make Up Store parfym, jag ska härmed tänka om innan jag tar på mig extra parfym. Låt allergiker andas!

Sådär ja – när nu dagens bitterhet 1 är avklarat så kan jag också meddela att jag är sjukt less på Triss – Svenska Spel(Flax för er norrmän). Ge mig nåt belopp över 10.000,-. Tänk hur många tusenlappar genom årena jag har spenderat på Triss lotter! Bitterhet nr 2.

Bitterhet 3 : FÅ SÅLT KIAN! 514 vackra medmänniskor har skådat min annons i Norge, inte en jävel har ringt. What’s up with that? Kian är en stabil bil, god kör comfort, går aldrig sönder och rostar inte. Noooot! Att det på förarsidan sitter en klistermärke som säger att man inte ska köra för fort i svängarna, för då tippar den säger väl allt? Jag tror jag förstår mina 514 medmänniskor, men jag har kommit så långt att jag är villig att lura en av dom! Mer Kia till folket!

Jag känner när jag sitter och skriver att jag trycker hårdare på tangenterna, jag är nog ganska bitter idag. Trött, bitter och orkeslös. One of thoose days… Meeeeen – efter regn kommer solsken? Visst var det väl så. Efter åska kommer fågelkvitter? Efter hagel kommer snö? Eller hur blev det där nu då?Min poäng är att även om man har dåliga dagar, vilket jag ska erkänna att jag har haft… Så blir det alltid bättre. Jag väljer efter 2 dagar med onda tankar att radera dom ur mitt minne – nollställa – och inse att jag har fantastiska människor runt mig och negativa tankar är JUST NOT WORTH IT! Jag ska börja sjunga i tid och otid – så falskt jag bara kan, det gör mig alltid på bra humör och skämma ut mig lite… Och dusch dansen ska härmed göras til ett must! Friii som en fågel, friiii som en fågel…la la la la laaa….

Sänder er härmed årets 3e badbild.

«Just idag är jag stark, just idag mår jag bra»  sa väl Plura i en sångtext?

Tjingeling!

/M

Jippi!Hurra!Jeijj! Nu är allting på plats – jag är härmed anställd hos Manpower med uppdrag Norrporten. Det här känns bara för bra för och vara sant! Att jag just då ringde Manpower och att dom just då fått in det här jobbet. Fantastiskt! Och med 3 intervjuer, 1 personlighetstest, läkarundersökning och drogtest senare kan man inte annat än känna sig en smula stolt att man klarade alla steg och att dom ville ha just MIG 🙂 Det känns sååå spännande! Bye bye turism – Hello fastighets branschen!

Annars rullar det på med sista veckan för mig på FjordSafari jobbet. Vemodigt på ett sätt, fantastiskt skönt på ett annat. Ny era – nytt liv står för dörren! Så från 1 -13 juni har jag semester och så tänkte jag ta ut några veckor i juli… Semester på en sommar, när hände det sist liksom?

I helgen blev det kajak på Umeå älven i en smula blåst. Tror jag och Daniel på ett tidspunkt stog helt still trots ihärdig paddlande. Men härligt va ne’! Søndagen spenderades med Andre för «Solbritt & Styrbjörn» film take 2. Så det blev årets första dopp. Kallt och förfriskande 🙂 Tänkte ta mig ett dopp ikväll också! Finns inget mer uppfriskande än ett dopp i böljan blå – maj till trots!

Jag gjorde nå dumt idag, jag borde inte men kunde inte motstå…Jag shoppade en rosa (vad annars ?Allt ska vara rosa för mig) McKinley tröja för outdoorsi användning, även en rosa buff (pannband) inhandlades denna småsega torsdag. Fy, men oooh så nöjd jag är.

Nu blir det strax ut på joggetur med bästaste Hanna så man får nån bikiniform snart 😉 Efterföljt av ett kvällsdopp förhoppningsvis.

Puss på er!

M.

Är två saker som får mig i panik modus. Argh vad jag känner mig maktlös och jag vill helst inte veta. Det var ganska obra av mig att pröva mig på en dokumentär film med namnet » Vårt Grisiga Hav». Vad hade jag väntat mig? Att det var en film om..ja…vad? Nåja, jag pinade mig igenom en stund i syftet att lära mig hantera min egen panik. Jag antar att jag får så panik för den totala maktlöshet man känner. Det är så sjukt mycket som ska till att man bara känner sig som till ingen nytta. Men – många bäckar små, alla kan vi hjälpa till. Men med den innebyggda ikke-existerande tålamodet jag har så kan det ju bara bli pannkaka. Östersjön är inte frisk imorgon liksom…Men jag ska härmed äta mindre kött! Och Polen får F*N skärpa sig! 2000 talet, hallå?Eller ska vi skylla på EU, EU kan man alltid skylla på…

Imorse när jag satte näsan utanför dörren klev jag rakt tillbaka till lill M’s barndom. Det har regnat och med regnet kommer lukten av barndom. Kalla mig konstig, jag vet inte…Men det var en härlig känsla. Jag vände till och med nosen upp och lät det (antar jag i dagens klimat kris) skitiga regnet landa på mitt morgon-trötta nylle. Och för att inte tala om alla björkar som slår ut sina gröna blad…Sommar!

Jag har haft en mycket effektiv morgon med power jobb. Starx blir det ut på tur med Vilmis och i e.m ska jag och Hanna jogga. Det var längesen det!

Cheers!

M.

Minst sagt spännande! Jag har kommit mig vidare till intervju nr 2 hos fastighetsbolaget. Oh så spännande! Så nu har jag gjort en personlighetstest och ska dit imorgon 08.30 för och prata om det och sen om dom har frågor 🙂 Oj oj, vad jag håller mina bleka tummar och tår för det här jobbet. Det är nästan för bra för att vara sant!

Parkerad står min efterlängtade och saknade kaffekopp med alltför varmt kaffe. Precis som det ska vara med andra ord. På golvet ligger en 50 kg’s hög med hår och drömmer – morrar – viftar med svansen – piper. Hon är konstig den där Vilma! Och konstigaste och bästa av allt är att hon är min! Mys:

Annars spenderades gårdagen med jobb och sen after work med Jojo på Socialize! Det var trevligt, jag har aldrig varit där, men jag vill dit och äta i alla fall…Maten såg mums ut!

Ibland känns livet så himla bra. Det känns som om jag landat en smula, glidit in i somewhat – rutin och Vilma verkar trivas. Jag har gått igenom en resa som jag inte önskar nån, men å andra sidan känner jag mig så himla mycket starkare…och framför allt – lugnare! Jag är inte helt där jag vll vara – än. Men det kommer. Tror det var min kloka vän Hanna som sa » Kanske du borde ut å resa snart, så kanske du blir mindre rastlös». Mm, kan nog ligga lite i det… Jobba upp en grund och ta tjänstledigt ett år sen. Good plan! Jag är glad för det jag har upplevt och jag är positiv inför framtiden, det finns inget som stoppar mig – världen står för mina fötter!

Ikväll : tjej mys med bästaste Emma!

Puss!/M

Jahupp. För den som vill anteckna kan jag härmed meddela att jag äntligen efter åravis har hittat min drömskor… Ett par snygga Puma skor skal bli mina idag! Jag borde egentligen inte, men när dom är rosa OCH har knytningen på sidan kan jag bara inte motstå! Here it goes:

Och för er som vill göra yttligare noteringar så tror jag att en gammal klassiker får bli höstens frisyr:

Sådär ja – dagens modenörd!

Nu bir det å släpa min förkylda kropp in i duschen å sen åka på skohuset och köpa härligheten jag egentligen inte borde göra! Fast efter en lång inre diskussion med mig själv så kunde jag konstatera att jo – jag förtjänar det. Jag har ju nästan fått mig jobb. Nu ska jag på en «final» intervju på fredag. He e ba å charma! Jag hoppas så mycket på det här jobbet, det verkar sååå spännande!

Tänker på vackra Marielle idag som blir mamma. Grattis 🙂

Kram på er alla!

M.

Den bästa drömmen EVER fick jag idag på min efterlängtade powernap i 14.oo tiden. Allt var så verkligt och jag kom till och med ihåg att jag postade en status på Facebook där jag skrev att jag äntligen beställt min drömresa till Alaska! Det var nånting om Seattle också, men det kom jag inte ihåg. Jag vaknade (tyvärr) av mig själv när jag höll på packa ryggsäcken… I drömmen skulle jag nämligen rida på Tinker hästar genom Alaskas vildmarker (vars kom det egentligen ifrån?) så jag vaknade när jag packade ner mina ridbyxor.. Weird, men härlig dröm. Det kanske inte är nån omöjlighet? Så snart man fått betala ner lite på restlånet ska jag resa och se världen, jag och min ryggsäck 🙂

Annars har helgen vart lugn med middag hos Kritto med Fia å Lars på fredag efterföljt av trav och V75 igår. Dagen igår avrundades med lite fest med Sofie. Jag crashade på hennes soffa och gled sen hem till mor idag vid lunch. En förhållandevis lugn och trevlig helg.

Glad nyhet : Jag hade möte med Manpower i torsdags, det var egentligen ett helt förutsättningslöst möte utan ett specifikt jobb i sikte, men när jag kom dit visade det sig att hon hade precis fått in ett jobb som kunde passa mig! Hurra, vi kom verkligen bra överens, vissa människor klickar man bara med, och det gjorde jag med henne. Vi hade ett superbra möte som inte alls kändes som en typisk arbetsintervju. Efteråt ringde hon min referans, söta Linda, som nog gav mig en väldigt bra referans. Några timmar senare ringde hon nämligen upp mig och frågade om jag ville bli med för nästa runda. Det vill säga att hon representerar mig inför kunden med kanske 1 eller 2 till kandidater. Skoj! Då har man i alla fall en liten chans på ett jobb. Jobbet innebär adminstratör hos ett känt fastighetsbolag i stan. Så det blir i sånna fall skriva hyreskontrakt, fakturering, telefonist, statestiker för galleriorna dem äger och annat admin jobb. Jag håller alla mina tummar och tår, det kändes verkligen suuuper spännande jobb. Det hade vart så kul att INTE jobba inom turism och sen också i en större organisation där omsättningen är en smula högre och med flera anställda. Jag vet att jag borde inte bli för ivirg, men jag kan inte hjälpa det när det kändes sååå spännande! Och fick också ett någelunda bra löneanspråk. Kul! Tror att mitt slit och släp i Norge har betalat av sig, arbetsgivare verkar intresserade i det jag har gjort!

1a maj… Tiden går fort. Jag tänker fram och tillbaka på mycket, men resor hägrar stort i min hjärna. Det är lite now or never… Vilka länder vill jag besöka( ett atempt att fylla min blogg med ovetande…well well)

• USA – främst Alaska men också storstäder som New York, San Fransico…Men också nationalparker som (typiskt) Grand Canyon och Rocky Mountains
• Peru
• Australien
• Nya Zeeland
• Vietnam
• Maldiverna
• Grönland
• Island
• Canada
• Chile
• Karibien generellt..

Listan kan göras lång. Jag borde få mig en ivirg reskamrat som drar mig ut av dimman och in i nya länder helt enkelt 🙂 Man är bara ung en gång men samtidigt är det aldrig för sent va?

En vacker och talande låt: Alicia Keys – Pray for forgivness…